Idag gick jag runt området med Lucas. Lucas är min f.d. elev från Brasilien. Jag undervisade honom både i engelska och Bibeln i Sydafrika och han ska vara i Aten tre månader nu. Han har fantastiska vittnesbörd från sina två månader här och jag minns när han kom till Sydafrika och inte kunde ett ord engelska. Nu leder han afghaner till frälsning och delar Guds ord med drogberoende på Atens gator.
När vi gick ut ur centret väntade en hel drös med afghaner utanför dörren, redo för engelsklektion. Mina fyra barn var där också. Flickorna (de surande) kastade armarna om min midja och pojkarna stack artigt fram handen. De babblade glatt på dari. Det var helt tydligt något de ville att jag skulle förstå för det var samma sak om och om igen. Kunde inte Gud ha skickat mig någonstans där jag har ett hum om språket? Frankrike, Tyskland, Israel? Men nej, inte Gud inte.
Det är väl som man säger. Gud kallar inte de utrustade, han utrustar de han kallar.
Hursomhelst var det hjärtskärande att måsta säga att det inte är engelska idag! Här har de plankat på metron för att komma till centret bara för att bli visade på porten. Idag på kvällen serverar vi mat åt singlar. Nu mot köket!
Samaria centret.
Omonia.
Köttmarknaden.
Billiga ägg från fritt gående höns.
