Nanna Rosengård
Nanna Rosengård

En ny dagbok.

Idag har vi skolavslutning. Den mycket framgångsrika bibelkursen har kommit till sitt slut. På morgonen åt vi brunch på ett snyggt ställe bland vingårdarna, delade ut betyg och certifikat, gav tal och tog foton. Dessutom fick jag choklad och en dagbok. Vilket är lite roligt eftersom jag igår var just före att köpa en dagbok, men i sista stund bestämde jag mig för att vänta lite.Anledningen till att jag ville ha en ny dagbok var att jag har avgett ett nyårslöfte. (Jag vet, lite tidigt, men det var nödvändigt.) Jag har bestämt mig för att jag varje kväll innan jag somnar ska ha åtminstone en sak att vara tacksam för som hänt under dagen, och varje morgon ska jag lyssna på Jesus tills jag har ett Ord från honom att stå på under dagen. Och det vill jag skriva ner.För jag behöver faktiskt jobba på min tacksamhet. Jag tror att livet blir så mycket bättre då. Och jag behöver leva med Guds ord till mig. För jag tror att livet blir så mycket mer spännande och fokuserat då. Samt tryggare.

Om omöjligheter.

Jag har försökt prata med Jesus om min framtid. Och jag ser inte hur det jag vill nånsin ska kunna bli verklighet. Så häromdagen började jag med:- "Okej, Jesus. Nu är det så här att det ju faktiskt ser helt omöjligt ut, till exempel..." Där avbröt han mig med:- "Prata inte med mig om omöjligheter." (Lite snobbigt kanske.)Ofta tittar jag på omständigheterna och ber utgående från dem - med lösningar som jag kan se. Men igår lät jag Anden be genom mig och då är det en helt annan låt i pipan. Då blev det att be ut det som Gud vill att ska ske, och igen sa han: "Nanna, med mig är ingenting omöjligt. Du kan inte be utgående från omständigheterna. Be utgående från att jag vet allting, jag kan allting och mina löften är alltid 'ja och amen'!"Han är så bra, den där Jesus.

Gudstankar.

Under en tid nu har jag bett om att jag skulle få vakna upp med gudstankar. Jag kämpar nämligen som mest i mina tankar just där i brytningen mellan sömn och vaknad. Så där att det ibland på sistone inte har varit bra alls.Och i morse vaknade jag med den här konversationen i mitt huvud:- "Nu när jag känner Guds närvaro som minst är det tid att pressa mig lite och be mer än vanligt."- "Men vad om det innebär att jag skapar en gudsnärvaro och hittar på allting själv?" (Hade läst om Richard Dawkins dagen innan.) "Och varför ska jag alltid kämpa? Gud kunde ju komma till mig. Varför skulle det vara upp till mig?"'Det var då som de här orden kom till mig:- "Gud är ju alltid här - i mig. När jag inte känner hans närvaro betyder det inte att han har gått nån annanstans och jag måste gå och leta upp honom eller ropa honom till mig. Det är som när man går med en vän och går tyst och inte pratar så mycket och kanske har lite attitydproblem. Även om vännen pratar på kanske jag inte helt lyssnar. Och det kan vara att jag måste komma över en tröskel för att kunna börja kommunicera med vännen igen."Det är inte Gud det är fel på, och jag har ingen anledning att känna mig förorättad. (Fast jag tycker faktiskt det ibland.) Gud är ju alltid närmare än mitt nästa andetag. Problemet är väl ibland som någon sa att Han är närmare oss än vi är oss själva, och därför märker vi honom inte alltid. (Thomas Merton)

My walk-in-closet.

Jag tyckte alltid att Missy var lite fjantig då hon klagade på att iKhayas toaletter fanns i köket. Nu när jag själv har flyttat in i det f.d. bårhuset har jag utvecklat en djup förståelse för Missy och hur man gärna väljer sina toalettbesök med omsorg. Man kan ju förstås springa till en annan byggnad. Som tur är kan jag fortfarande koden till språkflickornas sovsal. Där får man vara i fred.Men för första gången på tre år har jag nu ett eget rum. Pyttelitet, men avdelat med ett loft, så på nedervåningen har jag en walk-in-closet och på övervåningen sover, läser och surfar jag. Inte så illa när allt kommer omkring.

Jesus-äventyr.

Ibland förvånar min upprymdhet mig. Idag var det planerna på en praktikperiod för våra bibelelever i bushen i Malawi - där vi har 1.300 pastorer som väntar på träning! Vilket tillfälle! Vilken ära! Vilket uppdrag! Vilka möjligheter!! Jag glömmer emellanåt bort vad som verkligen får mitt hjärta att bulta snabbare mitt i allt det andra som händer. Men det här känns som ett riktigt Jesus-äventyr!Väl tillbaka i Sydafrika känner jag igen hur livet verkar vettigt. Jag planerar för vår bibelkurs som börjar i september - och det är mycket! Men hjälp vad jag ser fram emot den! Vi har redan 20 anmälda - och jag som ville att det skulle vara en liten intim kurs. Nu måste jag tänka om lite hur saker och ting ska organiseras. Det uppmuntrande är också att de högsta hönsen inom UMU är väldigt intresserade av mitt nya grepp om en gammal kurs och de säger att detta väl må vara vad de har sökt efter.Tänk att arbete kan vara så roligt. Jag får nästan dåligt samvete (i bästa jantelagsanda).

Tandkräm mot flygbiljett.

Medan jag har varit hemma har jag helt hakat upp mig på hur mycket pengar det finns här. Och så har jag (nästan) råkat i några dispyter med folk som försöker intyga att det visst finns fattiga i Norden också. Och klart jag inser att det inte är lätt att vara ensamförsörjare i Helsingfors eller att det finns dem som växer upp med två alkoholiserade föräldrar och därmed inte har exakt samma förutsättningar som jag själv. Men det finns olika perspektiv. Och jag tänkte på det igen då en nigeriansk vän hade uppdaterat sin status på facebook med: "Att ha mat och dricka är inte överflöd. Att ha mat och dricka och något att spara är överflöd." Jag undrar om det finns något hushåll som faktiskt inte har något i matväg över efter en dag eller som inte kan laga sin mat därför att det inte finns elektricitet. Eller som inte har en enda lyxartikel, t.ex. elvisp, mikro, bil, tvättmaskin, dammsugare. Och som en nära och god vän i Sydafrika sa till mig: "I väst är man fattig om man inte har råd att köpa en flygbiljett. Här är man fattig om man inte har råd att köpa tandkräm."Min poäng är att jag blir så trött på klagandet och när man inte kan se på vad man har istället för att stirra sig blind på det man inte har. Livet är gott!

What happened to love?

Seriously. With all the talk about the world being in a financial crisis (NB - "the world" = Europe and Northern America) I am wondering whatever happened to God's love. In particular when Christians talk about this, of course. When are we going to stop talking about God judging the world and instead preach The Gospel? That Jesus did not come to judge the world but to save the world - for God so loved the world.God's love fills the earth. There is nothing to fear.

Frälsningens glädje.

För några år sedan började jag be i enlighet med Ps. 51:14Låt mig åter få fröjdas över din frälsning och håll mig uppe med en villig ande. Intet ont anande kunde jag tänka mig att Jesus skulle vända upp och ner på hela min världsbild! Men jag ville så gärna känna glädje över att vara frälst. Jag ville veta vad det är. Jag ville att det skulle vara en verklighet för mig. Jag ville att det skulle vara mer än teori. Så jag bad om att få glädjas över min frälsning.HA! Och vilken glädje sen! Först började Jesus tala till mig om nåden. Stora delar av min förståelse kom från boken Destined To Reign av Joseph Prince från Singapore (som jag varmt kan rekommendera), där han Bibliskt visar på hur vi redan är rättfärdiggjorda och att det som förvandlar våra liv är att fokusera på detta - och inte vara syndmedvetna. Om vi fortsätter att se på hur dåliga vi är kommer vi inte ha kraft att leva ett liv i seger. Jesus har redan gjort allt, och det finns inget vi kan göra. Sedan kom jag i kontakt med John och Missy, ett amerikanskt ungt par på min bas. I samtal och delande av livet med dem utmanades jag verkligen att i allt applicera min uppenbarelse. Jag insåg att så mycket av min kristna jargong, mitt sätt att be, samt saker jag säger och gör inte är i linje med vad jag egentligen tror. Till exempel, varför ber jag att Jesus ska vara med mig när jag tror att jag är i honom? I allt detta har min uppenbarelse ytterligare vidgats och det finns ingen gräns för hur glad jag känner mig. Alltid. För att inte tala om friheten!Tidigare har det alltid funnits en liten press på att be och läsa Bibeln, samt ett tänkande att jag behöver "göra mig redo" för att vara i Guds närvaro eller ta emot från honom, eller att jag måste liksom arbeta mig in i bönen. Men nu med uppenbarelsen om att det är fullbordat känner jag ingen skuld fastän jag inte läst Bibeln på en månad och inte haft långa bönestunder. När jag börjar be känner jag Hans närvaro omedelbart och det gör mig så upprymd.

Avslutning.

Avslutning.

I torsdags var det dags för terminsavslutning. Det har varit en bra termin. När förra terminen slutade i mars sörjde jag verkligen. Människor lämnade basen och jag visste att det var en tid full av glädje och underbara minnen som aldrig skulle komma tillbaka. Men jag visste inte att nästa termin också skulle vara full av godhet - bara på ett annat sätt. Det talade till mig om att ständigt vara öppen, för Jesus har alltid mer glädje, alltid mer godhet, alltid mer kärlek. Det tar aldrig slut!Mina elever hade skrivit ett så vackert avskedsbrev till mig, som fick mig att känna att denna tid verkligen har haft värde och mening. Bland annat skrev de: "Din frihet har gjort oss fria, din glädje har fått oss att ha roligt." Wow. Det gör mig tårögd att tänka på hur Jesus faktiskt är verklig och ger liv och liv i överflöd. För jag vet att min frihet och min glädje inte kommer någon annanstans ifrån än uppenbarelsen av Jesu fullbordade verk på korset. Och min enda önskan är att ge vidare av det goda om jag har fått. Avslutning. Födelsedag och kärlek! Klass 3 på en olivfarm.

Först grät jag lite.

Igår var vi till köpcentret på middag. Inbegripen i ett samtal satt vi en stund i bilen innan vi skulle gå in då en man började prata med oss på utsidan. Han ville ha hjälp. Ingen mat, ingen tvål, ingen elektricitet. Så jag gick in för att köpa en matkasse åt honom, men han sa att han bara ville att någon skulle be med honom. Han jobbade normalt med vägar, men hade varit utan jobb i tre månader nu. Matbutikerna i köpcentret hade just stängt, så vi bad och han grät. Och jag ville storgråta. Kände mig så berörd. Han ville inte ha mina pengar. Funderade på att köra honom till en butik i stan som har öppet sent, men visste inte riktigt hur jag skulle gå till väga med att köpa el, och eftersom jag ändå är lite försiktig ville jag inte sätta mannen i bilen heller. Men jag försåg honom med pengar som förhoppningsvis räckte till el, bröd, kaffe, tvål med mera åt honom och hans familj. Sen gick vi till De Kelder och åt. Men först grät jag lite.

Glory revealed.

I'm busy enjoying. Some people may call it hormones, foolishness... Today as I went to church Jesus spoke to me saying that loving Him is also loving people. Being satisfied. Enjoying everything life throws my way. And I do. I was thinking about what I've heard being preached in the past about how you need to put God first, then your spouse, then your children, then your ministry. But Jesus was saying there is no such distinction. His glory fills the earth and his glory is revealed when we enjoy life, each other, work and ministry.

Fri.

Idag var det en som sa till mig: "Du har en fri själ... Du är inte full av skuld och skam."Det är den bästa komplimang jag kan tänka mig. Varför var det annars som Jesus kom?

Koreaner - jee!

Koreaner - jee!

Jag trodde aldrig jag skulle bli vän med koreaner. Ledsen att vara så ärlig, men asiatisk kultur bara kändes för svår. För annorlunda. Att komma in i den afrikanska kulturen var en tillräckligt stor utmaning. Men just nu är några av mina bästa vänner koreaner. Och kan jag bara säga att de är fantastiskt intelligenta och snabbtänkta, har extremt bra humor och tar inte illa upp lika lätt som jag trodde. I själva verket har de mycket likheter med finnar, förutom att de är mycket varmare och tycker om att röra vid folk. I synnerhet männen. De kramas alltid. (Lite svårt för brasilianarna att ta...) Likheterna med finnarna är väl mest att de kan passa tider, har mycket kunskap, gillar ordning och talar inte så mycket om känslor. Fast när de duschar väter de ner hela badrummet. Familj. Bain's Kloof passet. På andra sidan bergen.

Om att kila runt hörnet.

Döden finns inte. Bara olika världar.När jag var yngre tyckte jag att det var så löjligt med olika omskrivningar för döden. Gå bort. Gå hädan. Bli hemkallad. Insomna. Som att man inte kunde se döden i vitögat.Nu är min favorit "vandra vidare" och att tala om död och himmel verkar missvisande. För himlen är nu här, sa Jesus. Vi lever i evigheten redan. Det är inget som ska komma sen. Jag tror att vi väljer att gå vidare, till nästa värld, in i en annan dimension som ligger utanför tid och rum, men som kan vara del av den här världen. Hebréerbrevet talar om att vi är omringade av en sky av vittnen. Jag tror att de är dem som har gått före oss, som har vandrat vidare, som valt att lämna den här dimensionen.Och vad jag inte gillar är att tala om att någon "gått hem till Herren". Jag är redan hemma med Herren. Varje stund. Och jag älskar det.

Great times.

One of this week's devotions in my class was about the goodness of God. (Ja, it's a topic I don't think they can get too much of.) I had them meditate on a quote by Francois Du Toit, saying,Jesus didn't come to persuade an angry GodJesus came to persuade a hostile humanity about the goodness of GodTwo different theological fractions colliding right there. But there is nothing that triumphs over the goodness of God!Jesus was ministering to my spirit that morning, saying that he is not out to fix us - our morals and our brokenness - but he wants to lavish us with his love and his goodness. And true enough, healing and wholeness will take place in his showering us with love, but it' not his primary purpose.And again I'm thinking about the word so often translated 'wrath' in the Bible... the word that actually means passion. God is not angry (Is. 27:4a). Even over the wicked he pours out his passion - and that is what becomes so tormenting for some. Like Paul says, To those who are perishing, we are a dreadful smell of death and doom. But to those who are being saved, we are a life-giving perfume. (2 Cor. 2:16) It's the same fragrance, just experienced differently depending on where you're standing.Another thing he whispered to me was,"If I'm good, Nanna, what does that make you?" And I knew what he was getting at. 1John 4:17 - as he is so am I in this world.

The Shepherd.

The Shepherd.

One of the mornings I had my students to read and meditate on Ps. 23. One of them came back saying, "There is nothing in this Psalm about what I have to do! It's all about what God is doing for me." Wow. Sit back and relax, people!The Shepherd PsalmThe LORD is my shepherd; I shall not lack. He makes me to lie down in green pastures: he leads me beside the still waters. He restores my soul: he leads me in the paths of righteousness for his name's sake. Yea, though I walk through the valley of the shadow of death, I will fear no evil: for you are with me; your rod and your staff they comfort me. You prepare a table before me in the presence of my enemies: you anoint my head with oil; my cup runs over. Surely goodness and mercy shall follow me all the days of my life: and I will dwell in the house of the LORD forever. (KJV2000) Fields of Bethlehem, Dec. 2008

Om att sväva som en ballong.

Och så lite för mina svenska läsare... Jag har just mediterat över två påståenden och det känns som att min hela varelse fylls av luft ... som att jag svävar ...Hör på det här:Tron frälser oss inte - utan Kristus.Eller det här:Jesus kom inte för att blidka en ilsken Gud - han kom för att visa en argsint mänsklighet Guds godhet.Ahhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhh. Hur fantastiskt är inte det?Ty Gud sände inte sin son till världen för att döma världen utan för att världen skulle räddas genom honom. (Joh. 3:17)

Unconditional love?

Rodolpho always has the best questions. Who knew that under those curly locks and behind the teasing smile hides a world of insightful contemplation. This week's question was,- "Is God's love unconditional?"- "Of course," I answered without hesitation.- "But is God's love universal?"Ha. Good one. That would mean that Christ's love will redeem all, independent of whether we acknowledge him or not.I would say, though, that God's love is far greater than final redemption. Love does not equal salvation. His love is unconditional - Jesus will always always always love equally - the one who receives his love and the one who doesn't. His sun rises on both wicked and righteous, as the Word says. In order to experience his love you do not need to die with him. He will love to lavish his goodness on anybody. (And he does.)(I saw Finger of God last weekend and there was an interesting part where Heidi Baker wanted to pray for a Muslim woman somewhere in Eastern Europe, but the translating pastor was trying to push for the woman to "receive Christ" before the praying could take place. Heidi fought to make him translate that she only wanted to bless this woman. Sounds like unconditional love to me.)Love is unconditional. Salvation, on the other hand, is contingent upon a person receiving the gift and opening it.But also, one can argue that the giving of love is unconditional, and it is possible to reject (an act of) love. Does that make love any less?

My arems is te kort!

Idag när jag gick från gymmet över den första stora gröna plätten såg jag en tjock liten kvinna med väldigt grått hår i knut försöka flyga en väldigt lila drake. Det gick inte så jättebra, men hon var ett stort leende då jag närmade mig.- "My arems is te kort! (Mina armar är för korta!)" utbrast hon då jag gick förbi.Det var det sötaste jag såg idag. Och hon försökte i alla fall.

Personalkonferens.

Personalkonferens. 33 baser från hela södra regionen representerade. Inklusive öarna i Indiska Oceanen - Madagaskar, Mauritius, Reunion och Seychellerna (skulle inte vara illa att vara misisonär där, tror jag). Från scenen såg jag ut över folket och tänkte att de här sångerna som vi sjunger är väldigt ungdomliga - och folket är ju gammalt! Vad hände med Ungdom med uppgift? Men någon tog upp saken i fråga under ett möte. UMUs grundare, Loren Cunningham, hade fått frågan om UMU borde ha en åldersgräns och han svarade:”Ja, dagen då Gud blir gammal.”Jag älskar att ha generationerna tillsammans. På samma gång påmindes jag om hur UMU startades för att mobilisera unga - och det är fortfarande en av grundvärderinarna. Att låta unga flyga. Och det inspirerade mig att fortsätta vara ung. Att fortsätta vara lite crazy. Att inte förlita mig på mitt förstånd.