När jag steg på planet i Kapstaden hördes även några svenska röster.“Aaaaa, om man börjar fundeeera….”Insåg att det är ett uttryck jag bara hör i Finland-Sverige. Så jag log lite och tänkte på vilket symptomatiskt och fånigt uttryck det är – om man börjar fundera på det. För vad är det som vi hela tiden måste fundera på? Som att livet inte är tillräckligt att bara levas. (Säger funderaren och analytikern Nanna.) Den stora segern för mig var att märka när jag fick frågan efter ett år i Sydafrika “Vad har du lärt dig, vad kan du dra för slutsatser?” och jag blev helt stum. Först efteråt insåg jag att jag slutat fundera i de termerna – så jag kunde inte svara på frågan – men vad jag i själva verket lärt mig var att bara leva, vara och inte fundera så mycket.
Det är mycket tankar nu för en liten analytiker som Nanna. Sydafrika … Finland … Europa … och så Nannas plats i det hela förstås. I ekvationen ingår uttryck som man hörde då man gick i skolan som “det är en vinstlott att bli född i Finland”, uppfattningar om västvärlden som omfattas både av dem som bor där och folk utanför som “allting fungerar så bra i väst” (och alltså borde väst vara modell för hela världen), alla regler och kontrollen för att reglerna efterföljs – på gott och ont, frånvaron av mänsklighet – maskiner istället för människor, utrymmeslöshet för att göra fel eller vara kreativ med livet, prestation hellre än glädje och allra mest skillnaden i min egen andliga och mentala hälsa. (Igen får jag erfara att det är svårt att vara troende i Finland – av orsaker som är helt opåtagliga.) Det är en ekvation som inte går ihop, som den uppmärksamme kanske inser.Kanske det är en vinstlott att vara född i Finland (jag kan ju faktiskt resa nästan vart som helst i världen utan visum), kanske det är en vinstlott att födas i Sydafrika. Eller kanske vi inte ska prata om vinstlotter överhuvudtaget och kanske vi borde omvärdera hur vi ser på väst och resten av världen. Jag har inte riktigt orden, men Tuomas Toivonen lägger pricken på i:et i Blue 1:s flygtidning (6, 2011).“Det värsta, eller åtminstone det mest frustrerande, är Finlands smak för cynisk realism, som kan ha demoraliserande och krossande effekter. Det är resultatet av ett välfärdssamhälle som håller på att förlora sina ideal. Den reser sig när tron på något finare och bättre upplöses.”Breaks my heart.Stig högt, vårt land, som du ur natt dig höjde.Den dag dig väntar, fritt och öppet mötmed samma kraft, med samma mod, du röjde,när träldomsoket du sönderbröt.Förtrycket aldrig dig till jorden böjde,Ditt verk väntar, o fosterland.
Jag missade mitt flyg i Frankfurt. Mest pga två burkar jordnötssmör. (Om de bara öppnat burkarna och vänt dem upp och ner skulle de ha märkt att inget kommer ur dem, vilket måste betyda att jordnötssmör inte är vätska. Men jag och de tyska tjänstemännen använder tydligen vokabulären olika. Jag pratade t.o.m. med polisen för att få tillstånd att sticka ner handen i skräphinken då det stod klart att jag hade missat mitt flyg och skulle ha tid att checka in väskan MED 1 kg jordnötssmör. Men nej. Regler är regler. Och jag vill ju inte riskera att sätta en väldigt söt polisman i fängelse för att min syster ska få organiskt osötat jordnötssmör från Woolworths.) Antar att jag är känd hos Lufthansa nu som ”jordnötssmörsdamen”. Vad nu det skulle kunna vara på tyska. Erdnußensmerendame kanske. För jag grät ju nästan. Det är inte lätt då man tillbringat en hel natt på ett plan från Kapstaden utan egen TV. De gav inte ens ut tandborstar som t.o.m. British Airways gör. Tacka vet jag mellanöstern-flygbolag (samt den engelska motsvarigheten i detta fall). Och jag misstänkte ju att det skulle bli problem med att flyga genom Tyskland. Och jag säger det enbart pga erfarenhet. (Om man vill kunna prata med tjänstemännen ska man inte välja att flyga genom Tyskland eller Finland. ”Låt oss följa reglerna istället för sunt förnuft eller maggropsskänsla så kan ingen anklaga oss utan vi kan skylla på Systemet. Då kan vi säga: ‘Det är något fel på Systemet.’”)Ja, okej, jag erkänner. Det är fröken Småbitter här på Frankfurt flygplats. Men jag är fortfarande glad. Jag sa det till Jesus medan jag rusade runt som den yrhöna jag kan vara att det inte finns nåt som kan stjäla glädjen som han är i mig. Och så sa jag att det inte finns nån orsak för mig att inte vara kärleksfull mot dessa tjänstemän som ju trots allt bara gör sitt arbete så gott de kan. De har ju kanske inte fått uppleva Nåden så som jag har, så hur ska de kunna vara nådefulla då? Ja, och så sa Jesus till mig ”kom ihåg att jag är de...
Okej, så veckans bok är Daniel. När jag gick i högstadiet var jag väldigt fascinerad av Daniels integritet och hur han inte böjde sig för ogudaktiga makter. Vad jag inte insåg då var att Daniel var i Babylon 66 år! Han var kanske tolv eller lite äldre när han kom till Babylon år 605 f.Kr. när den första lasten från Juda togs iväg. Den persiske kungen Cyrus kom till makten 538 f.Kr. och lät judarna återvända hem, vilket omtalas i kapitel 10. Det betyder att Daniel var över 70 när han kastades i lejongropen! Daniels liv i integritet varade inte bara ett par år, men hela hans liv!
Ännu en sak om det här med fasta kontra festa. (Förresten tycker min kompis John att fasta är en kristen form av voodoo. Det tyckte jag var lite lustigt.) Vi har studerat boken Ester den här veckan och det är så fascinerande hur Ester fastade, men när de fick segern festade de! Därav den judiska högtiden Purim – som är en fest där folket fick vila från fienden. Och jag tänker igen på nattvarden – det är också en fest där vi får vila från fienden, en segerfest! En annan detalj är att Purim firas under vintern, och Gud gav israeliterna en högtid för varje årstid. Det finns alltid en anledning att festa. I varje årstid av våra liv bereder Gud fester. Hans vilja för oss är frid och glädje. Tro mig.
Den här morgonen talade Anden i mig: “Du bär Jesus i dig.” Vet inte hur jag ska förklara, men det är en av de där till synes små sanningarna som blir verkligt stora med uppenbarelse. Det gör mig så medveten om min auktoritet och kraft (som jag har genom Jesus) och medvetenheten gör det lättare att vandra i Jesu gärningar.Jesus är så verklig för mig nu. Har inte ord att beskriva. Och jag önskar att han skulle bli ännu verkligare. Det var lustigt, för vår talare den här veckan talade över mig att jag bär Jesu namn och att det bryter ok över människors liv och är som en ljuv doft var jag än går. Vilket förstås passade som hand i handske med vad Anden redan talat till mig.Jesu närvaro är mäktig och jag älskar att vi kan förändra atmosfären runt omkring oss var vi än är därför att vi bär Honom i oss. Men vi måste stiga ut i den auktoriteten.
Nej, jag kan inte hjälpa att tänka att fasta hör till det gamla förbundet och festa hör till det nya förbundet. Johannes lärjungar undrade varför Jesu lärjungar inte fastar och Jesus svarade:- “Hur kan de fasta medan brudgummen är hos dem? Men dagar ska komma när de inte har brudgummen, då ska de fasta.” Vilket lärjungarna gjorde medan Jesus var i graven. Men nu har vi brudgummen! Och Jesus är all about parties! Tänk på Psalm 23 – han bereder ett dukat bord åt oss i åsynen av våra fiender! Och tänk på Ester – som tog fienden in att äta med henne och kungen! What a warfare! Vilken krigsföring! Ta fienden in i kungens närvaro! Det är i kungens närvaro som striderna vinns. Festa vid kungens bord – festa på Jesus!Vilket för tankarna in på nattvarden. What is up med de där små oblaterna? Inte särskilt festligt! Vi är menade att festa – festa på Jesus, dricka av hans närvaro! Och också … i Gamla Testamentet åt de alltid när de ingått ett förbund – därför intar vi nattvarden. Men varför all denna symbolik!! Varför inte göra det ordentligt!!Festa festa festa!! I love it.
Iona är sex år. Hennes mamma är från Skottland och hennes pappa är färgad sydafrikan. De är missionärer med UMU och arbetar som bäst med lärjungaträningsskolan. Hennes pappa Johnny berättade för oss att häromkvällen efter att han sagt god natt till Iona och bett över henne och sagt att han älskar henne började Iona gråta.- “Nej, pappa, det är inte för vad du säger som jag gråter. Allt är bra, det är bara att vi måste sjunga för Jesus!” Hon fortsatte med att berätta hur Jesus hade sagt till henne att de måste sjunga för honom varje dag och berätta hur mycket de älskar honom. Och Iona grät för att hon kände Jesu sorg över att de inte gjorde det.Det rörde mitt hjärta.
Jag pratade med chilenska Patricia häromdagen om att fasta. Hon berättade för mig om en gång när hon fastade i fem dagar (utan att förtära nånting överhuvudtaget, inte ens vatten). Tredje dagen var hon så utmattad att hon inte kunde stiga ur sängen.- “Min första tanke var att jag måste ha mat för att få kraft! Men Jesus talade i min ande och sa ‘Jag är den kraft du behöver’. Så jag bad i en halvtimme och återfick alla mina krafter och kunde fortsätta fastan till slut.”Tala om uppenbarelse! Jag tänkte att samma också gäller för sömn. Inte så att jag tror att vi ska leva utan mat och sömn. I själva verket vet jag inte om jag tror på fasta som andlig övning (jag vet att det är bra för kroppen emellanåt) – men jag är intresserad av det eftersom många ser det som en del av sin “religionsutövning”. Åtminstone på de här breddgraderna. Jag är lite tveksam eftersom det ibland låter som att Gud ger bönesvar för att folk har fastat, och då blir det ju lite gärningsteologi över det hela. Men jag tror på det som Patricia sa att det fokuserar henne andligen och att hon bara gör det när hon i sin ande känner att hon ska göra det. Och den där uppenbarelsen om att Jesus är allt vi behöver är ju kanon! Mer uppenbarelse!!
Har mediterat lite över nyckelversen till Uppenbarelseboken……. “och de med Honom är kallade och utvalda och trogna”. HA! Det är jag! Jag är kallad. Jag är utvald. Och Jesus säger att jag är TROGEN!INGENSTANS i Bibeln kallar Jesus mig syndare. Ja, han vet att ingen har mandat att ta upp en sten och kasta den på någon annan, men han fokuserar aldrig på synden i en människa. Jesu ord är “gå och synda inte mer”. Och antingen sa han till den kvinnan att det var möjligt att leva ett annat liv utan synd, eller så visste han att hon skulle synda igen, men han sände ändå ut henne. Båda är mind blowing!Jag vet bara att bördan har lyfts av och jag är FRIIIIIIIIIII!!! Jesus talar alltid gott om mig och han påminner mig inte om synd och elände.
Jag var till frissan för första gången på väldigt länge häromveckan. Runtomkring det skedet när det hade blivit kris. Tänkte jag skulle testa frissan vid Spar, som är på gångavstånd från basen. Så jag gick spontant in och försökte få ögonkontakt med (den färgade) kvinnan bakom disken.- “Heeeeeeeej?” försökte jag. Stort ointresse från den andra kvinnan. Osäker på om de överhuvudtaget tog emot kunder, vågade jag mig på att säga att jag skulle vilja klippa mig – föga förvånande i en frissa, kunde man tro.- “Du vill klippa ditt hår?” frågade kvinnan som om jag i själva verket kommit in på banken och inte i en frisersalong.- “J-j-jaaaaa? Om det går,” stammade jag. Blädder blädder blädder i den stora, helt tydligt tomma kalendern.- “När?”- “Närsomhelst,” försökte jag ivrigt. “Helst så snart som möjligt.”- “Idag?” Stort missnöje.- “Ja, har ni något idag?”- “Onsdag, torsdag, fredag…” Så jag bokade en tid.- “Bara klippning?”- “Nej, jag funderade faktiskt på att göra slingor också.”- “Jamen det är 15 rand per slinga,” varnade kvinnan mig, ifall jag inte skulle ha råd med det. Nej, hur skulle hon kunna veta att i mitt land skulle jag betala typ 700 rand för en klippning och lite slingor?Slutet gott allting gott och jag fick mitt livs bästa klippning. Och tre slingor.
Lojalitet.Vilket fult ord.Om det bara fanns kärlek så skulle det där med att vara lojal inte ha någon betydelse. För då skulle vi bara vilja varandra det bästa och det kanske betyder att man måste skiljas åt. Och om det fanns lite tro på Gud så skulle det inte spela nån roll om människor är lojala eller inte. För då skulle vi veta att allt blir bra vad som än händer.Och man måste lyda Gud mer än människor. Idag grät jag lite i duschen. Bara för att jag har Jesus så kär. Det är honom jag önskat vara trogen, även om min väg gått hit och dit (mänskligt sett). Att ha Andens vittnesbörd är bara så stort. Även om det bara skulle vara Han och jag så är det ok.Sorry! The word ”loyal” doesn’t occur in the KJV. (sökmotorn på blueletterbible.org)
Det fanns tillfällen när jag var yngre då jag var totalt fascinerad av Uppenbarelseboken, särskilt kapitel fyra. Men nu närmade jag mig boken som om det var en helt ny bekantskap för mig. På sistone har jag lämnat boken och inte försökt att förstå den. Jag har haft en önskan att komma in i den, men inte vetat hur man ska närma sig den. Ärligt talat har det känts som att jag inte fattar ett ord av Uppenbarelseboken. Denna vecka har helt förändrat allt detta.Jag har fått riktigt värdefulla nycklar hur man ska gräva i boken. Den första nyckeln var definitivt att höra hur boken egentligen börjar: med en vision av Jesus - som är mitt bland de troende i alla deras lidanden och svagheter. Det gjorde mig helt gråtfärdig. Den andra saken var att förstå den kontext som de ursprungliga åhörarna levde i: hela boken får ett annat ljus när man inser att åhörarna levde under verkligt svår förföljelse (tänk Nero eller Dimitian). Den tredje saken som klickade med mig var att se boken utifrån en struktur där berättelsen berättas flera gånger, men med tyngd på olika karaktärer för varje gång. Att veta om symboliken gör förstås också världens skillnad.Mest av allt har bilden av en kärleksfull och mäktig Frälsare genomträngt min syn på Uppenbarelseboken. Sannerligen något annat än den förvirring jag hade innan!!
Hip hop verkar ha blivit en del av mitt liv. Även om jag känner att jag själv aldrig kommer att vara en del av hip hop. För evigt en främling som tittar in från utsidan – med mycken uppskattning. Hip hop är – efter vad jag kan se – den musik- och dansstil som förblivit populärmusik längst – ända sedan 1960-talet! Jag uppskattar det för att det är en livsstil och inkorporerar både konst, musik, dans och skating. Här i Sydafrika är det dessutom en underground rörelse – vilket betyder att det är förankrat i riktiga, vanliga människors liv. Det är inte bara en kommersiell sak. I lördags följde jag med Simon (aka Hemel Besem) på några gigs runt Kapstaden. Den första ägde rum i en slum och kända rappare samlades i en ring av åskådare (med inte några få rastafaris – här är många rastafarianer nämligen också hiphoppare). Barnen från samhället bjöds också fram. De hade visst övat i veckor i gatlyktornas sken för tillfället. Jag kan rapportera att det var mest house som framfördes i dansform – precis som när vi jobbade i Johannesburg.Sedan for vi vidare till Ocean View som är det sydligaste färgade samhället på Kaphalvön och där halva befolkningen är rastas. Där var det talangtävling och Simon var en av domarna. Ja, vad kan jag säga? Att vem som helst av dem skulle ha vunnit Idol Sverige utan ansträngning? Färgade är så fruktansvärt fulla av talang att det får resten av världen av skämmas. Och det här var bara en deltävling i ett litet samhälle.Så kan en lördag tillbringas.
Har någon hört talas om sadhu Sundar Singh – en indier född i en sikhfamilj som såg Jesus i en syn vid fjorton års ålder. (Han var född 1889.) Han fortsatte klä sig som en sadhu för att nå indier. Vid något tillfälle vandrade han in i Tibet och stötte på en man som bodde i en grotta och som var 300 hundra år gammal!! Mannen levde för att be för för Kina. Och ingen vet hur sadhu Sandar dog, men han försvann 1929. Han vandrade in i bergen och förstås tror vissa att han togs upp i skyn med Jesus.
Seriöst. Jag känner mig hög. På Jesus. Som att jag flyger. Det här bästa känslan ever! Min bön inför den här tiden var att Jesus skulle bli synlig för mig på nytt och att jag skulle få känslor för honom.Check!Check!Kanske det har något att göra med att man tillbringar 14 timmar om dagen i Bibeln. Jag som alltid behövde sitta ner med Honom för att höra Honom och känna Hans närvaro. Nu vandrar han med mig och vi har sån gemenskap! Förtrollande. Förtjusande.
Astrid Lindgren sa någon gång i en debatt: “Ge barnen kärlek, mera kärlek och ännu mera kärlek, så kommer folkvettet av sig själv.”Jag är fullt övertygad om att vi inte behöver lära folk rätt och fel. Vi behöver aldrig påminna människor om deras synd. Vi behöver aldrig försöka rätta till människor. Allt vi behöver göra är att visa dem Jesus. (Och för att kunna göra det behöver vi själva ha en uppenbarelse av Hans kärlek och nåd.)En i klassen berättade om en familj på hennes förra bas som har världens härligaste barn, och så väluppfostrade. Som familj har de alltid sökt Gud tillsammans och föräldrarna har lärt barnen höra från Jesus själva. Så när Halloween närmar sig och barnen frågar om de ska gå på halloweenfester så svarar föräldrarna: “Varför frågar du inte Fader Gud?”Den helige Ande är mer än nog att leda och undervisa människor. Jag tror på att älska människor utan att försöka rikta dem och folkvettet och rättfärdigheten kommer av sig själv.
Okej, jag vet att jag sa att jag börjar vänja mig. Men jag lär mig ännu. Till exempel lär jag mig att om Kudzai (som är gift med Rhulani, men är från Zimbabwe och som är den tredje personen i vår treenighet) inte säger “ja” rakt ut så är det ett “nej” – oberoende av hur det låter. Han kommer helt enkelt inte säga nej rakt i ansiktet på mig hur tydligt jag än försöker fråga. Att gå som katten kring het gröt är som bekant en konstform. Att säga saker rakt ut är för den enfaldige.
Det här är Afrika. Jag börjar bli rätt van nu. Kanske för att jag faktiskt inte var menad att bo i Norden. Det här klimatet går så mycket bättre ihop med min personlighet. (Min arbetskamrat Rhulani från Pretoria säger vid upprepade tillfällen att jag borde återgå till att vara mer finsk så att hon kan vara mer afrikansk. Nu är det oftast jag som är försenad och hon som är i tid. Eller jag som har en laissez-faire mentalitet och hon som klagar på klassen för att de inte är tillräckligt koncentrerade på lektionen.) Jag måste riktigt tänka till ibland hur saker låter i en västerlännings öron. Till exempel. Nu i och med alla rån har basen ordnat med taxiverksamhet till köpcentret. En lång och väldigt komplicerad tidtabell lästes upp på ett av våra gemensamma möten (jag slutade lyssna efter en stund, medveten om att jag inte skulle komma ihåg allt). Listan avslutades med “det här är förutsatt att det finns en ledig minibuss eller någon som kan köra”.TIA. This is Africa.
